Välkommen till Vindbrukskollen

Från och med den 1 augusti i år (2009) är det specificerat i  Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, 25 a – b §§. Se vidare under aktuella sidor i Vindlov.

Föreskriften LFS 2008:47 ”Luftfartsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om markering av byggnader, master och andra föremål” anger inget exakt antal. I 26 § står det: Föremålet ska markeras med ljus som tillsammans eller enskilt är synliga horisonten runt. För varje ljuskonstellation, enskilt eller tillsammans, gäller att en installation med två parallella ljus, medför att man vid fel på det ena av ljusen inte omedelbart behöver reparera. Det kan vara fördelaktigt i de fall där vindkraftverket står på en svårtillgänglig plats eller vid dåligt väder, t ex i fjällterräng eller hav.

Miljöbalkens 2 kap 3 § gäller generellt: Alla som bedriver en verksamhet ska se till att den inte medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Den som störs kan vända sig till tillsynsmyndigheten, kommunen i de flesta fall, som sedan gör en bedömning i det enskilda fallet. Framgår det inte av anmälan eller villkor vad som gäller får tillsynsmyndigheten utgå från bl a de riktvärden som kan finnas och även i övrigt ta ställning till vilka försiktighetsmått som kan krävas.

Den som äger t ex en  vindkraftanläggning kan därför inte låta den bullra hur mycket som helst. 

Tillstånd bör lämpligen ges för full kapacitet, men det är svårt att se att det finns något lagligt stöd för att kräva det. Om den sökande vill få tillstånd med begränsad kapacitet så får Mark- och miljödomstolen ta ställning till det. En bedömning måste göras om det är trovärdigt att sökanden klarar att uppfylla de vilkor som ingår i tillståndet, som att vid vissa förhållanden inte låta alla verk gå fullt ut.

Om Mark- och miljödomstolen ger tillstånd är verksamhetsutövaren ansvarig för att villkoren följs, till exempel att ljudet inte överskrider angivet värde.