Prövning enligt miljöbalken

Kommun, länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen prövar vanligen vindkraftanläggningar. Nya bestämmelser för vilka som prövar anläggningarna gäller från och med 1 augusti 2009 och framgår av bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH).

Länsstyrelsen prövar anläggningar enl 40.90  och 40.95 enligt bilagan det vill säga anläggningar med

1. två eller fler vindkraftverk som står  tillsammans (gruppstation) och vart och ett av vindkraftverken inklusive rotorblad är  högre än 150 meter,
2. ett vindkraftverk som inklusive rotorblad är högre än 150 meter och står tillsammans med en  sådan gruppstation som avses i 1, eller
3. ett vindkraftverk som inklusive rotorblad är  högre än 150 meter och står tillsammans med ett  annat sådant vindkraftverk, om verksamheten  påbörjas efter att verksamheten med det andra  vindkraftverket påbörjades.

och

1. sju eller fler vindkraftverk som står tillsammans (gruppstation) och vart och ett av  vindkraftverken inklusive rotorblad är högre än 120 meter,
2. ett vindkraftverk som inklusive rotorblad är högre än 120 meter och står tillsammans med en  sådan gruppstation som avses i pkt ovan, eller
3. ett eller fler vindkraftverk som vart och  ett inklusive rotorblad är högre än 120 meter och står tillsammans med så många andra sådana  vindkraftverk att gruppstationen sammanlagt består av minst sju vindkraftverk, om  verksamheten påbörjas efter att verksamheten eller verksamheterna med de andra  vindkraftverken påbörjades.

Kommunen prövar anläggningar enl 40.100 i bilagan det vill säga anläggningar med

1. ett vindkraftverk som inklusive rotorblad är högre än 50 meter,
2. två eller fler vindkraftverk som står  tillsammans (gruppstation), eller
3. ett vindkraftverk som står tillsammans med ett annat vindkraftverk, om verksamheten påbörjas efter att verksamheten med det andra  vindkraftverket påbörjades.

Anmälningsplikt enligt denna beskrivning gäller inte om verksamheten är tillståndspliktig enligt 40.90 eller 40.95.

Vid bedömningen ska bland annat följande kapitel i miljöbalken tillämpas

• Allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.
• Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap.
• Särskilda bestämmelser för mark och vatten för vissa områden i landet i 4 kap.
• Miljökvalitetsnormer i 5 kap.
• Miljökonsekvensbeskrivningar i 6 kap.
• Allmänna bestämmelser om prövningen i 16 kap.
• Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas prövning i 19 kap.

Observera att en mark- och miljödomstol ska pröva anläggningar i vattenområden enligt 11 kap miljöbalken  Vattenområde avser högsta högvattennivå, exempelvis räknas låga skär i havsbandet som tidvis står under vatten som vattenområde.

För både anmälningspliktiga och tillståndspliktiga verksamheter ska en viss årlig tillsynsavgift betalas. Storleken på denna avgift framgår av en särskild förordning(1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.

För mer vägledning om handläggning av tillstånds- och anmälningsärenden, se Naturvårdsverkets handbok 2003:5, Tillståndsprövning och anmälan avseende miljöfarlig verksamhet (se länk till höger).