Kontroll och tillsyn

Uppföljning under driftstiden

Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll (FVE) omfattar verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt 9 eller 11–14 kap. miljöbalken. Av 4 § FVE framgår att det ska finnas en fastställd och dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret för frågor som gäller verksamheten.

Av 5 § FVE framgår att verksamhetsutövaren ska ha rutiner för att fortlöpande kontrollera att utrustning med mera för drift och kontroll är i gott skick. Dessa rutiner ska dokumenteras. Driftinstruktioner som leverantören kan ha lämnat för drift och underhåll av anläggningen kan vara ett bra underlag för sådana rutiner, liksom för intervall för översyn och kalibrering av styr- och reglerinstrument. För att hålla utrustningen i gott skick behövs också rutiner för att undersöka utrustningen.

Kontrollprogram

Om exempelvis brister i egenkontrollen inte rättas till kan tillsynsmyndigheten begära att ett kontrollprogram upprättas. (Se Naturvårdsverkets allmänna råd NFS 2001:3 om tillsyn.)

Vissa händelser, till exempel haverier, ska rapporteras till den operativa tillsynsmyndigheten enligt 6 § FVE. Det är viktigt att verksamhetsutövaren utreder och rättar till orsaken till händelsen eller haveriet för att förhindra en upprepning. Ändras ägarförhållanden ska den nya verksamhetsutövaren snarast möjligt meddela detta till tillsynsmyndigheten, se 32 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Tillsynstips

• Vilka rutiner för drift och kontroll behövs? Hur har bedömningen av detta gjorts? Finns rutinerna? Följs de?
• Om flera driver gruppstationen, fungerar behövlig samverkan om egenkontrollen och är verksamhetsutövarna klara över ansvarsförhållandena? Har ägarförhållandena ändrats? Har detta rapporterats till tillsynsmyndigheten?
• Har förändringar i miljön eller incidenter inträffat och har verksamhetsutövaren följt upp dem och vidtagit åtgärder? Har de rapporterats till
  tillsynsmyndigheten?
• Har klagomål eller driftstörningar förekommit? Hur har dessa hanterats? Har åtgärder vidtagits med anledning av dem?
• Hanteringen av farligt avfall. Stämmer mängden inköpt olja med mängden använd olja som forslats bort som farligt avfall? Görs en sådan jämförelse rutinmässigt av verksamhetsutövaren? Om inte, varför?
• Finns det en uppdaterad kemikalieförteckning? Hur används den? Hur sker kemikaliearbetet? På vilket sätt följs utbytesregeln?
• Kan anläggningarna uppgraderas så att färre och modernare anläggningar inom samma markområde ger större energiproduktion?
• Har villkor/förelägganden innehållits?

Se vidare Naturvårdsverkets branschfakta, utgåva 2, Vindkraftverk på land, kap. Tillsyn och egenkontroll, s. 15–19.

Vad som generellt gäller egenkontrollframgår bl.a. av Naturvårdsverkets allmänna råd NFS 2001:2 och Handbok om egenkontroll 2001:3.

Läs mer om avgifter för tillsyn och prövning på Naturvårdsverkets webbplats, se länk till höger.