De regler om områdesskydd som främst kan ha betydelse för vindkraftsetableringar gäller nationalparker (7 kap. 2 § miljöbalken), naturreservat (7 kap. 4 § miljöbalken), kulturreservat (7 kap. 9 § miljöbalken), biotopskyddsområden (7 kap. 11 § miljöbalken), djur- och växtskyddsområde (7 kap. 12 § miljöbalken), strandskydd (7 kap. 13–18 §§ miljöbalken) och natura 2000-områden (7 kap. 28 § miljöbalken).

Förekomsten av områdesskydd och artskydd (enligt 8 kap. miljöbalken) är frågor som den som söker tillstånd eller gör anmälan enligt miljöbalken måste ta med i sin planering. Om ett skyddat område eller skyddad art berörs måste det redovisas i ansöknings- eller anmälningshandlingarna där frågan kommer att avgöras i samband med lokaliseringsprövningen enligt 2 kap. 6 § miljöbalken. Frågor om tillståndsprövning och områdesskydd eller artskydd är bara samordnade med tvingande verkan när det gäller strandskydd (7 kap. 16 § miljöbalken) och Natura 2000-områden (7 kap. 29 b § miljöbalken). För övriga områdesskydd och artskydd kan det utöver tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken dessutom behövas dispens från områdes- eller artskyddet. Vid prövning i mark- och miljödomstol kan prövningarna dock läggas samman enligt 21 kap. 3 § miljöbalken.

Vindkraft och skyddade områden?

Lokalisering med påverkan på områden som omfattas av områdesbestämmelser enligt miljöbalkens 7 kapitel bör normalt undvikas. Berörs sådana områden får avvägningar mellan naturvårdens intressen och vindkraft göras från fall till fall. Syftet med de olika typerna av områdesskydd har betydelse för om utbyggnad kan medges eller ej.

Redan vid planeringen av vindkraftverk bör det utredas om den tilltänkta platsen omfattas av områdesskydd. Om ett skyddat område eller skyddad art berörs av vindkraftsetablering måste det redovisas i ansöknings- eller anmälningshandlingarna där frågan kommer att avgöras i samband med lokaliseringsprövningen enligt 2 kap. 6 § miljöbalken.

Vem prövar?

Frågor om tillstånd eller dispens från miljöbalkens regler om områdesskydd prövas normalt av länsstyrelsen eller i vissa fall av kommunen. Dispens från förbudet mot nybyggnation och anläggningar inom strandskyddsområden söks normalt hos kommunen., regler om dispens framgår av 7 kap. 18 §§ miljöbalken.