Uppföljning under driftstiden

Generellt gäller att den som bedriver verksamhet som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön fortlöpande ska planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar och genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om hur miljön påverkas (26 kap. 19 § miljöbalken). Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll (FVE) omfattar verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt 9 eller 11–14 kap. miljöbalken. Av 4 § FVE framgår att det ska finnas en fastställd och dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret för frågor som gäller verksamheten.

Av 5 § FVE framgår att verksamhetsutövaren ska ha rutiner för att fortlöpande kontrollera att utrustning m.m. för drift och kontroll är i gott skick.
Dessa rutiner ska dokumenteras. Driftinstruktioner som leverantören kan ha lämnat för drift och underhåll av anläggningen kan vara ett bra underlag för sådana rutiner, liksom för intervall för översyn och kalibrering av styr- och reglerinstrument. För att hålla utrustningen i gott skick behövs också rutiner för att undersöka utrustningen.

Är anläggningen varken tillstånds- eller anmälningspliktig finns det inga formella krav på särskild dokumentation, men det kan ändå vara lämpligt att bevara och följa driftinstruktioner från leverantören. Rutinmässig översyn behöver också ske. Av egenkontrollansvaret följer också att verksamhetsutövaren fortlöpande ska bedöma vilken översyn och vilka åtgärder som behövs och utföra detta.

Kontrollprogram

Om exempelvis brister i egenkontrollen inte rättas till kan tillsynsmyndigheten begära att ett kontrollprogram upprättas (Se Naturvårdsverkets
allmänna råd NFS 2001:3 om tillsyn). När kontrollprogram för undersökning av påverkan på miljön finns som tillståndsvillkor är det fråga om mycket omfattande program, och villkoren har i de flesta fall avsett vindkraftsanläggningar till havs, där det råder större oklarhet om hur vindkraftsanläggningen påverkar miljön. Det finns också fall när omfattande kontrollprogram av detta slag har krävts för stora anläggningar på land. Den som planerar och driver små anläggningar kan få kunskap om miljöpåverkan genom att ta del av resultat från sådana undersökningar som avser stora anläggningar. Vissa händelser, t.ex. haverier, ska rapporteras till den operativa tillsynsmyndigheten enligt 6 § FVE. Det är viktigt att verksamhetsutövaren utreder och rättar till orsaken till händelsen eller haveriet för att förhindra en upprepning. Ändras ägarförhållanden ska den nya verksamhetsutövaren snarast möjligt meddela detta till tillsynsmyndigheten, se 32 § förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Tillsynstips

• Vilka rutiner för drift och kontroll behövs? Hur har bedömningen av detta gjorts? Finns rutinerna? Följs de?
• Om flera driver gruppstationen, fungerar behövlig samverkan om egenkontrollen och är verksamhetsutövarna klara över ansvarsförhållandena?
• Har ägarförhållandena ändrats? Har detta rapporterats till tillsynsmyndigheten?
• Har förändringar i miljön eller incidenter inträffat och har verksamhetsutövaren följt upp dem och vidtagit åtgärder? Har de rapporterats till
  tillsynsmyndigheten?
• Har klagomål eller driftstörningar förekommit? Hur har dessa hanterats? Har åtgärder vidtagits med anledning av dem?
• Hanteringen av farligt avfall. Stämmer mängden inköpt olja med mängden använd olja som forslats bort som farligt avfall? Görs en sådan jämförelse rutinmässigt av verksamhetsutövaren? Om inte, varför?
• Finns det en uppdaterad kemikalieförteckning? Hur används den? Hur sker kemikaliearbetet? På vilket sätt följs utbytesregeln? Kan anläggningarna uppgraderas så att färre och modernare anläggningar inom samma markområde ger större energiproduktion? Föreligger det, om tillstånd redan finns, omprövningsskäl enligt 24 kap. 5 § punkt 7 miljöbalken?
• Har villkor/förelägganden innehållits?

Se vidare Naturvårdsverkets branschfakta, utgåva 2, Vindkraftverk på land,
kap. Tillsyn och egenkontroll, s. 15–19.

Vad som generellt gäller egenkontroll framgår bl.a. av Naturvårdsverkets allmänna råd NFS 2001:2 och Handbok om egenkontroll 2001:3. Vad som generellt gäller miljörapporter framgår av Miljörapport för tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter, utgåva 3 och Handbok med föreskrifter och allmänna råd, 2001:2.

Läs mer om avgifter för tillsyn och prövning på Naturvårdsverkets webbplats, se länk till höger.