dcsimg

Indelning av havsområden

Sjöfartsverket

Havsområden delas in i inre vatten, territorialhavet, angränsande zon, exklusiv ekonomisk zon, kontinentalsockel och det fria havet. Indelningen har sin grund från Förenta nationernas havsrättskonvention (United Nations Conference on the Law of the Sea, UNCLOS) och som trädde i kraft 1994. Konventionen beskriver nationers rättigheter och skyldigheter vid dess nyttjande av haven, med riktlinjer för affärer, miljön och havens naturresurser.

Inre vatten

Inre vatten innefattar allt vatten mellan land och baslinjen. Inom detta kan landet sätta egna lagar, reglera användningen och utnyttja naturresurserna. Utländska fartyg har ingen generell rätt att trafikera det inre vatten. Kuststaten kan reglera tillträdet genom exempelvis lotsplikt.

Territorialhavet

Territorialhavet sträcker sig maximalt 12 nautiska mil (22 224 meter) från baslinjen och tillsammans med det inre vattnet kan landet stifta egna lagar, reglera användning och utnyttja naturresurserna.

Det finns länder som har smalare territorialhav än 12 NM, men det finns även de som hävdar bredare. Sverige utökade sitt territorialhav till 12 NM 1978.

Tillsammans med det inre vattnet utgör territorialhavet kuststatens sjöterritorium, där landet har full suveränitet.

Angränsande zon

Området utanför territorialhavet och ut till maximalt 24 nautiska mil från baslinjen utgör den angränsande zonen (CZ), där en stat kan utöva sina lagar om exempelvis smuggling och illegal invandring.

En angränsande zon är inte obligatorisk och det finns länder som inte hävdar en angränsande zon. Sverige hävdar ingen angränsande zon medan Danmark hävdar 4 NM, Finland 2 NM och Norge 10 NM.

Exklusiv ekonomisk zon

200 nautiska mil från baslinjen går den exklusiva ekonomiska zonen (EEZ). Inom detta område har kuststaten exklusiv rätt till exploatering av samtliga naturresurser.

Den ekonomiska zonen infördes för att stoppa de alltmer tilltagande konflikterna över fiskerättigheterna, även om oljeutvinningen också var viktig. Utländska fartyg och flygplan har rätt att passera området enligt kuststatens lagar, samt anlägga undervattensledningar.

Kontinentalsockel

Kontinentalsockeln definieras av konventionen som en förlängning under vatten av landets territorium till sockelns yttre gräns, eller 200 nautiska mil från baslinjen.

Landets kontinentalsockel kan sträcka sig utanför 200 nautiska mil, men aldrig längre än 350 nautiska mil, eller 100 mil utanför 2 500 meters djup. Stater har exklusiv rätt att utvinna mineraler och icke levande material i sin kontinentalsockel.

Det fria havet

Utanför EEZ finns det fria havet. Som namnet antyder är det fritt att nyttjas av alla stater. Det finns sex friheter som nämns i havsrättskonventionen och dessa är: Frihet till sjöfart, fiske, överflygning, utläggande av undervattenskablar och rörledningar, uppförande av konstgjorda öar och andra anläggningar samt vetenskaplig forskning.

Transportstyrelsen - Sjöfart
Publicerad: 2015-11-12
Ändrad: 2018-05-24