dcsimg

Tillstånd eller dispens för intrång i skyddade områden enligt miljöbalken

Tillstånd eller dispens för intrång i skyddade områden enligt miljöbalken

De regler om områdesskydd som främst kan ha betydelse för vindkraftsetableringar gäller:

  • Nationalparker (7 kap. 2 § miljöbalken)
  • Naturreservat (7 kap. 4 § miljöbalken)
  • Kulturreservat (7 kap. 9 § miljöbalken)
  • Biotopskyddsområden (7 kap. 11 § miljöbalken)
  • Strandskydd (7 kap. 13–18 §§ miljöbalken)
  • Natura 2000-områden (7 kap. 28 § miljöbalken)

Den som söker tillstånd eller gör anmälan enligt miljöbalken måste ta med förekomsten av områdesskydd och artskydd i sin planering. Om ett skyddat område eller skyddade arter berörs måste det redovisas i ansöknings- eller anmälningshandlingarna.

Samordnad prövning för strandskydd och Natura 2000-områden

Vid tillståndsprövningen prövar man samtidigt frågor om strandskydd och Natura 2000-områden. Det betyder att det inte blir en särskild dispensprövning för strandskydd. För Natura 2000-områden ska länsstyrelsen i det län där det berörda naturområdet finns alltid få tillfälle att yttra sig.
För övriga områdesskydd och artskydd kan det utöver tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken dessutom behövas dispens från områdes- eller artskyddet. Vid prövning i mark- och miljödomstol kan prövningarna dock läggas samman enligt 21 kap. 3 § miljöbalken.

Dispens från biotopskyddet avgörs annars av den myndighet eller kommun som har bildat biotopskyddsområdet.

Artskyddsförordningen är att se som en precisering av vad som kan följa av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter. Prövningen ska avgöra om artskyddet behöver regleras genom villkor, försiktighetsmått och skyddsåtgärder. Alternativt kan prövningen leda till att verksamheten inte är tillåtlig.

 

Publicerad: 2015-11-23
Ändrad: 2015-11-23