dcsimg

Egenkontroll

Generellt gäller att den som bedriver verksamhet som kan medföra olägenheter för människors hälsa eller påverkan på miljön fortlöpande ska planera, undersöka och kontrollera verksamheten för att motverka och förebygga detta (se 26 kapitlet 19 § MB). Det innebär till exempel att man har rutiner för att kontrollera utrustning och att man genomför mätningar för att kontrollera att villkor hålls.

Egenkontroll

Reglerna om egenkontroll finns i Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll (FVE). Den omfattar verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt 9 eller 11–14 kapitlet i miljöbalken. Tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter omfattas även av Naturvårdsverkets föreskrifter om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter (NFS 2000:15). Enligt dessa regler ska verksamhetsutövaren bland annat:

  • dokumentera hur man har fördelat ansvaret för verksamheten
  • ha rutiner för fortlöpande kontroll och dokumentation så utrustningen hålls i gott skick
  • rapportera till exempel haverier till tillsynsmyndigheten
  • genomföra de mätningar och provtagningar som behövs för att kontrollera att eventuella villkor hålls och för att man ska ha tillräcklig kunskap om hur verksamheten påverkar miljön.
  • förteckna vilka kemiska produkter som används

För anläggningar som varken behöver tillstånd eller anmälas är kraven lägre.

Egenkontrollen innebär ett stort eget ansvar. Om tillsynsmyndigheten upptäcker brister i egenkontrollen och de inte rättas till, kan tillsynsmyndigheten begära att verksamhetsutövaren ska lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder.

Ändras ägarförhållanden ska den nye verksamhetsutövaren snarast möjligt meddela detta till tillsynsmyndigheten, se 32 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Publicerad: 2015-11-11
Ändrad: 2018-07-02